1000 fina minnen

Halleluja, halleluja.

Det överföll mig och jag var chanslös mot minnet som totalt övertog. En liten snutt av en sång och jag fylldes av sorg. Det gick inte att stoppa.
Ut, jag måste iväg, vara ensam och lugna ner mig, sedan är jag okej.

Det har varit okej sedan senaste gången jag hörde sången. Livet har fortsatt, tanken har existerat i mitt sinne, men jag har inte fällt tårar mer än två gånger. Jag hade aldrig trott att en liten tonsammansättning kunde vara så stark. Det lugna vattnet revs upp och jag kunde inte stoppa minnesströmmen.

Jag älskar Halleluja av Leonard Cohen, men för mig har det bara varit en fin låt. Nu har jag märkt att den är så mycket mer. Den väcker minnen, då den sjöngs vid ett tillfälle som var mycket känslosamt laddat för mig och ett tillfälle jag aldrig glömmer.

Men jag är glad över min reaktion idag efter att fått höra sången. Jag är tacksam över att jag fortfarande kan gråta över händelsen. Det betyder att jag inte glömt och jag vill inte glömma. Jag vill minnas och hedra.

Jag hämtar mig från sammanfallet och lever vidare. Jag ska gå härifrån med ett leende på läpparna.

Jag jobbar på de 1000 fina minnen jag lovade dig.