En solig höstdag för några år sedan bestämde sig jag och mina vänner Maja och Jūra för att vi skulle gå på Skansen. Vi gick längsmed gärsgårdarna, åt brända mandlar och sög på gula, gröna och röda karameller. Alla hade vi vår egen favoritfärg på karamellerna. Vi beundrade påfågel, tittade på när sälarna blev matade samt mös med te och chokladboll på ett kafé och solen strålade ikapp med färgerna på träden.
Vår dag slutade i vad jag tror var en trädgård eller bara en viloplats för besökare, bänkar och buskar fanns det gott om, utsikten över Stockholm var magisk. Vi pussade på en järnbyst föreställande Carl von Linné och gladdes över livet och vår vänskap.
Det är ett lyckligt minne, men vad jag minns är inte djuren på Skansen, även i om det var de vi i huvudsak tittade på, utan jag minns framför allt gränderna och de gamla fina husen. Skansen har en speciell plats i mitt hjärta, men det involverar inte i huvudsak djuren. Skansens magi ligger i de små, mysiga husen, glasblåseriet och mångfalden av svenskhet.
Men tisdagens etologi exkursion där vi enbart fick titta på djuren och inget annat, förändrade lite min syn på Skansen. Det var in och stå en halvtimme och titta på vad björnarna gjorde och sedan ut igen, ingen mysfaktor, bara djurtittande.
Även denna veckas uppgift är jag kluven till. Det finns både för och nackdelar med att ha djur i bur.
En av de saker som stärker argumentet för djur i bur är utbildningsfrågan. Folk får möjligheten att se vilda djur på nära håll och man kan i forskningsyfte studera mer ingående hur de beter sig. En annan fördel är möjligheten att bevara eller rädda utrotningshotade djur, fungera som genbank eller rädda de sista levande av arten, som bisonoxe.
En massa fördelar kan man tycka, men det jag tänker när jag står där ovanför björnarna är bara stackars blåbärslufs. De är instängda och visuellt utsatta. Man kan anse att det inte gör något för att djuren är födda i fångenskap och vana vid att leva på det här sättet, men det känns ändå fel. De kanske är glada som de är, men skulle de inte vara gladare ute i naturen? Jag uppskattar inte så mycket själv att se björnarna på det här sättet, jag ser de hällre i naturprogram på tv. Där de är i sin naturliga miljö och mår som bäst.
Ergo: Ja, till djurpark i forsknings- och antiutrotningssyfte. Men för min del kan det vara. Ge mig gula karameller så är jag nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar