onsdag 26 november 2014

Det kan bli tungt

När du tror att det går bra för dig och du börjar få kläm på det till slut. Du tror att du kan något och passar in. Men så har du så fel som det går. Du blir utkastad.
"Men du är ju fortfarande kvar på jobbet."
Hm.

Omplacerad på företaget.

När du tänker att det gick ganska bra och du borde i alla fall höja dig lite. Du räknar med förra årets normeringsvärde och ser att du borde har förbättrat dig. Men så har du så fel som det går. Du har inte höjt dig alls.
"Men du har ju en chans till."
Hm.

Högskoleprovet.

När du tycker att livet är ganska bra ändå och du kommer att klara årets mål. Du känner att nu är det bra och livet leker. Men så får du så fel som det går. Du får marken dragen under fötterna på dig.
"Men du lever ju fortfarande.
Ja. Det gör jag och jag är stark nog för det här också.

Livet.

Det som tar

Det som tar i hjärtat mest är att det inte kommer bli någon mer Edvin.
Inte alls.
Magin som var han är nu borta och kommer aldrig igen.
Jag kommer aldrig att få prata, krama eller se hans luriga leende mer.
Det är det som tar i hjärtat mest. Ingen mer Edvin.

söndag 23 november 2014

Igen

Jag sår där på Cirkus bland slangar och sladdar igen. Jag står där och tårarna rinner nedför mitt ansikte.
Omöjligt. En till. Vafan.

Edvin har varit försvunnen sen i fredags. Han har inte dykt upp i Göteborg som han planerat och han har efterlysts på facebook. Jag undrade hur han av alla människor kunde försvinna och tänkte i första hand att han dragit ut på äventyr. Men så är det för många som inte vet vart han är och som också undrar.

Jag står och damsuger, det bara är några få rader kvar sen får jag åka hem. I öronen har jag Soran Ismails stand-up och mina planer för resten av dagen är många och roliga.
Kapten ringer. Hm, Kapten ringer aldrig mig. Vi har inte den relationen.
"De har hittat Edvin"
"Jaha? Var var han? Vad gör han?"
Jag minns inte resten, men Kapten får fram att Edvin har valt att avsluta sitt liv. Han har lämnat en lapp och som jag förstod det stod det något i stil med att han inte orkat mer och varit för slö.

Omöjligt. En till. Förihelvete.

Edvin finns inte mer.
Det långa, påhittiga, märkliga ranglet har gett upp.

Nu har jag ingen Ollie som fångar mig.
Jag faller.
Men jag känner också djup ilska. Tänk på Mirjam, tänk på dina vänner, tänk på Miff, tänk på de du lämnar. För att du är slö. Slö.

Samtidigt går det inte ihop. Att vara slö räcker inte. Jag vet att mer ligger bakom, prestationsångest, depression och osäkerhet.
Men att bara ge upp.
Jag fattar nog inte.

Men det gör mig så ledsen. Ingen mer Edvin. Jag kommer sakna honom.

Fan

lördag 1 november 2014

Att skära djupt i mig

Det tar i hjärtat när den en älskar inte kan förstå.
Förstå de små sakerna.
Sakerna som är viktiga.
Viktiga för mig.

Det tar i hjärtat när den en älskar inte fattar.
Fattar hur djupt en nonchalering kan skära.
Skära så att hjärtat gör ont.
Ont i hela mig.