Strinbergstema

Livet rullar på i en stressig röra. Tempo är i generalitet ganska högt och jag hinner inte sova ibland, men så går tempot ned ibland, lugnet infinner sig och man kan andas ut.

Men tro inte att jag klagar, jag trivs med att saker händer, annars blir det så långtråkigt.

Nu kommer det bli mera lugn tid dock, flera lärare åker bort till Indien och Afrika. Inga lektioner och stora, långa hemarbeten väntar, det kan bli kul som omväxling.

I svenskan ska vi skriva ett stort arbete om Strindberg. Temat jag valt är Strindbergs jobbiga år då Siri von Essen precis lämnat honom och han upplever paranoia och sinnessjukhet.

Springa

Det går som en väloljad maskin. Framåt, lagom fort, men inte mot mål. Det är ingen resa i sträcka, det är en resa i vilja.

Det börjar bli tungt. Något känns fel. Axlarna har åkt upp, ryggen har krökts en aning. Maskinen har opassande kugghjul.
Axlarna nedåt bak, räta ryggen, spänn bålen, längre steg och lyft blicken.

Det är dit jag ska. Framåt.

Det finns ingen annan fokus. Bara rörelsen, kroppen vrids, ben fram, arm bak. Bara andningen, in, in, ut, ut. Bara framåt.

Det går i fyrtakt, allt synkas med maskinens komp.

Det är en av de bästa sakerna jag vet, endorfinet, lugnet, utmaningen, den jämna takten. Då är jag lycklig.

Vill vara pojke

När jag mindre var min favoritbok Alanna av Tamora Pierce. Den handlar om en tjej på medeltiden som inte vill skickas till ett kloster för att uppfostras till en dam så hon byter plats med sin tvillingbror som inte vill åka till hovet för att bli riddare. Alanna blir Alan och tvillingbrodern blir magiker på klostret. Som page måste Alanna försöka att matcha killarnas styrka, lära sig en riddares väg samt försöka att dölja sitt kön.

Jag älskade den boken, ett riktigt bra boktips. Alanna var så cool och hennes liv i huvudstaden så äventyrsfyllt. En värld där heroism och maktspel och spänning, men bara för männen. Det är enbart Alanna i hela boken som är av kvinnligt kön, förutom hennes katt och små små bikaraktärer. Kvinnorna bor antingen på gården eller är inlåsta i kloster, och det är väl lite det som boken handlar om, att hon bryter gränser och smiter undan riktlinjerna. Det kanske är därför jag gillar boken, jag har alltid varit för jämställdhet och inte förstått varför vi ska dela upp oss, män och kvinnor, så grovt.

Men tyvärr så lever det kvar till viss del. Vi läser fortfarande om riddare på vita hästar och prinsessor i torn i barnböcker, även om det minskar. Jag gillar de nyare Disney filmerna som "Trassel" och "Prinsessan och grodan", där är det kvinnorna som kämpar.